Jag orkar knappt med mig själv just nu, trodde att jag skulle bli pigg så fort magsjukan försvann men så fort den försvann så kom förkylningen som ett slag i ansiktet istället, så satans typiskt när jag har innevecka och allt. Men inte mycket man kan göra åt det blir man sjuk så blir man får väl slita lite extra här hemma bara krafterna tänkte återvända någon gång, men det verkar ju sitta som i lim. 

Har åtminstone tagit mig utanför dörren idag, sa åt Simon att vi åtminstone kunde åka lite bil bara för att få komma ut från huset en liten stund även om det bara handlade om ca 30 minuter så var det värt hur mycket som helst just då men en liten biltur det räckte för dom krafter jag sitter på just nu, så är inte Simon så värst pigg han heller efter magsjukan, tur vi kan hålla varandra sällskap åtminstone annars hade jag nog haft tristess här hemma för länge sen. 

Nä undra om man ska försöka få i sig något så man kanske kan återfå lite energi :)

Ligger hemma i sängen, det är lite synd om mig idag faktiskt. Morgonen brakade lös med kräkfest och det är lika jobbigt varje gång! Sedan när det blir bättre då bryter helvetesfebern ut, så jag är en slagen hjälte för tillfället. Har spenderat nästan hela dagen i sängen, simon hämtar fruktsoppa, vatten, saft och resorb, tur jag har honom! 

Usch nu orkar jag inte koncentrera mig mera!

Det känns nästan som att jag kan se bacillerna som far omkring i luften nu, jag har varken tid eller lust att bli sjuk nu eller för den delen nästa vecka när jag ska till Härnösand på innevecka! Jag hoppas att eftersom jag åtminstone är på två olika förskolor och arbetar nu att jag får dubbelt så bra immunförsvar mot allt vad baciller/virus heter, men risken är ju ganska liten att jag kommer att klara mig när alla andra verkar ramla omkull som bowlingkäglor i både det ena och andra. Och eftersom min kropp vet att jag inte får bli sjuk nu så är sannolikheten ännu större att den säckar ihop här vilken dag som helst, så satans typiskt brukar det vara. Kollegors barn ligger magsjuk, min lillasyster ligger magsjuk och halva Stöde har väl haft det redan :P så man kan ju undra när det är min tur, mår illa bara av att tänka på det.

Så ni där ute kan ju hålla alla tummarna för att jag går igenom den här tiden utan sjukdom!!!! Som sagt varken viljan eller tiden finns för att bli sjuk NU! eller för resten av livet till exempel.... Wish me luck :)

Hade väl egentligen sovmorgon idag, börjar inte jobba förrän halv 12 idag :), men jag hade svårt att få någon ro i kroppen när Simon drog iväg med skotern mot jobbet i morse, så låg och drog mig en stund tillsammans med hundarna. Sedan tog jag en behaglig långdusch, älskar att ha tid på mig på morgonen, jag är liksom van att kliva upp 30 minuter innan jag ska åka mot jobbet annars så det blev rätt stor skillnad idag med andra ord. Har läst lite litteratur till morgonen också så det är tummen upp rejält på den här morgonen! Plus att jag i skrivande stund sitter och äter havregrynsgröt med egenplockade hallon (mums på hallonen men blä för gröt), jag försöker verkligen lära mig det här med gröt på morgonen. Tuggorna bara växer och växer i munnen på mig men det vore ju så mycket bättre att äta det än inget eller en ynka smörgås liksom. 

En annan rolig sak är att jag hade glömt hur det var att vara äkta timvikarie :P, det ringer och ringer från olika ställen väldigt ofta men jag tycker ju bara att det är roligt så fortsätt att ringa till mig ni. Det finns bara en nackdel just nu med detta, att bli inringd på morgonen, hela dagen blir så knepig, för trots att dom säger att "kom så fort du kan men stressa inte ihjäl dig", då gör jag precis tvärt emot jag stressar ihjäl mig haha, så slutar det med att jag står på jobbet senast 30 minuter efter samtalet. 

Dax för att rasta mina fina småfisar innan jag måste dra mig mot jobbet, hörs!

Det har faktiskt hänt lite saker sedan jag skrev här sist, som vanligt alldeles för länge sedan. Jag har insett för länge sedan att jag förmodligen aldrig kommer bli någon bloggare det händer alldeles för lite saker i mitt liv för att jag ska kunna skriva om det haha.. 

Men jag tog mig i kragen i höstas och gjorde det där hemska högskoleprovet (det var hemskare än jag väntat mig) men satan så stolt jag är att jag faktiskt åkte dit och gjorde det och klarade det dessutom! Tack vare det sitter jag nu återigen i skolbänken, första gången jag testar på högskolestudier! Så nu är väl tanken att jag så småningom ska bli förskollärare och än så länge känns valet helt rätt, jag kommer kunna göra skillnad (förhoppningsvis). Hade min första vecka förra veckan, började med en innevecka i Härnösand, många pendlar men jag bodde kvar där och utmanade mig ännu mer jag som är så galet hemmakär! Första dagarna var ren pina, eller snarare kvällarna, man kände ingen och jag längtade hem mer än jag någonsin längtat hem typ, hade kunnat storgråta varje gång jag pratade med Simon på kvällarna, pinsamt jag vet haha. Men jag tog mig igenom veckan och hade till slut väldigt roliga dagar och kvällar med flera i från klassen, spelade alfapet och fick redan första veckan visa min negativa sida, jag är en så sjukt dålig förlorare, nästan så jag skäms över det.... Men jag bjöd på den och låtsades att det kändes lite okej att förlora trots att jag nog helst hade velat kasta hela spelplanen plus brickorna i ögonen på motståndarna hehe. 

Sista halvan av veckan gick faktiskt snabbt och när vi slutade på fredag visste jag inte hur fort jag ville komma till bilen och åka hem och det var helt underbart att kliva in hemma och få krama om mina fina hundar, fick tyvärr vänta några timmar på min fina sambo som jobbade men det var så obeskrivligt skönt när han klev in genom dörren och gav mig den där alldeles speciella kramen, då var jag hemma på riktigt, började redan då gruva mig inför nästa innevecka. Det är tecken på äkta kärlek det och på så vis känns det ju underbart, jag vet att jag valt helt rätt man att spendera livet med, tillsammans är vi starka!

Så nu är det hemmaplugg plus jobb som ska fixas under dom här närmsta veckorna och jag hoppas att jag grejar det så att det inte kommer kännas allför jobbigt, det borde lösa sig bara jag tar tag i skolan och inte ligger på latsidan. Ja det var väl lite info om vad som händer just nu i livet, det lär väl kommer fler uppdateringar efter vägen här.  

Nerverna verkar ha vaknat till liv idag, imorgon väntar något som jag inte gillar så värst mycket, eller det är ju båda och såklart jag gillar värme men inte flygtiden, jag är fortfarande väldigt för teleportering, varför har ingen kommit på det?! Jag skulle så sjukt gärna testa på en teleportering! Någon supersmart som känner sig manad att anta utmaningen att fixa detta åt mig? ;-).

En annan nackdel är att mina fyrbenta barn blir kvar här utan mig :-(, varje gång jag lämnar bort dom känns det fruktansvärt, det händer dock bara ca 2 gånger om år men det är lika jobbigt ändå! Dom är ju mina bäbisar!

Vaknar med ett leende på läpparna bara för att jag var så himla skojig igårkväll, haha! Jag är ju förkyld men kände mig lite piggare igårkväll så i och med det så kom ju även hungern tillbaka, men tror ni jag kände för att laga mat? Nä! For ner till mamma typ halv nio och tvingade henne att laga mat och det bästa av allt är att hon faktiskt gjorde det så runt 10-tiden igårkväll så serverades jag min middag (fiskgratäng) så satans gott! Men å andra sidan så åt ju faktiskt alla andra också ;-). Det var grymt när man bodde hemma och bara kunde slå sig ner vid bordet varje dag :-P. Och ingen är värre än min familj att surra vid middagsbordet så det saknar man ju var och varannan gång man äter något.

Nu vill jag att det sista av förkylningen ska släppa! Hostan får mer än gärna flyga sin kos!

Varenda liten del i mina ben känns väldigt trötta idag, det tog alltså bra med squatsen plus fotbollsträningen. Idag är det vila på utmaningen med squats, men fotboll blir det mer av ikväll :-D. Känns härligt att man har fotbollen, man slipper tänka ut vart man vill springa och det är dessutom mycket roligare än att bara tomlöpa! Jag har alltid tyckt att det har varit mentalt jobbigt innan jag ens påbörjat springturen, försöker nu komma över det så att jag ska kunna njuta när jag tar mig ut :-). Självklart så känns det ju underbart efteråt men under tiden vill jag fortfarande självdö!

Nu är det på tiden att jag kliver upp om jag ska hinna till jobbet i tid :-P.